På stadsbiblioteket i Falun var vi ett stort antal intresserade som hade samlats den 29 januari för att höra fil dr och arkeolog Gunilla Larsson från Uppsala universitet ge oss en inblick i kvinnans roll i Sàpmi.
Sàpmi är området på nordkalotten och samer finns i Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Det fanns olika samiska grupper: nomadiserande fjällsamer med renhjordar, skogssamer samt sjösamer som var bönder. Samerna fanns tidigt långt ner i Mellansverige.
Senare tids forskning har med ny tolkning kunnat konstatera att de samiska kvinnorna har varit respekterade och jämlika med männen. Som exempel har kvinnor och män jagat tillsammans och vid giftermål har mannen flyttat till kvinnans familj och tagit hennes namn. Många samiska familjer sysslade med handel, bland annat päls-och skinnprodukter, silver/tennbroderier. En mycket eftertraktad vara var ost på renmjölk. Dessa produkter var oftast tillverkade av kvinnorna. Varorna såldes på marknader eller med så kallade bikarlar (icke-samer) som mellanhänder.
När Kronan på 1600- 1700-talet började intressera sig för skog och mineraler i sameland tvingades samerna flytta norrut. Kvar nedåt Mellansverige fanns i många socknar högst en sockenlapp med familj som var beskyddade av socknen och som utförde vissa sysslor som övriga sockenbor inte ville befatta sig med. Samernas områden hade varit indelade i s.k. skatteland, som var mark som både kvinnor och män kunde köpa, sälja och ärva. På 1800-talet förbjöds samer att äga land och blev kronolappar som fick betala arrende till staten för sin tidigare mark. När kontakten med myndigheterna på så sätt ökade vände man sig till de samiska männen som man uppfattade som familjens överhuvud. På så sätt försvann kvinnornas tidigare jämlika roll i familjen och hamnade i ett traditionellt svenskt manligt förmyndarskap.
Lena Grönlund Myrberg