Text och foto: Yvonne Calles
TEXTILKONSTNÄREN ULRIKA MARS
BLEV DEN YNGSTA AHLBÄCKPRISTAGAREN SEDAN STARTEN 1993
Lördagen den 8 oktober 2016 åkte några medlemmar från Kvinnohistoriska föreningen till Smedjebacken för att se utställningen: Att fara.
Ulrika Mars – Ahlbäckpristagaren 2015 hade utställning i Meken, Smedjebacken. Utställningen syftar på emigranter som kom till Sverige för att skapa sig ett nytt liv till bygden omkring Holma linnespinneri som startade verksamheten 1898 (Hälsingland) med maskiner från Belfast och duktiga spinnerskor från Böhmen. Under årens lopp invandrade kvinnor från Tyskland, Irland, Ungern och Finland för att arbeta på fabriken och leva sina liv i dess närhet. Vi far, ibland för att vi inte har ett val, ibland för att vi är de som törs.
Porträtten som hon visar av människor i det lilla samhället, men också av familj, släkt och främlingar symboliserar det Sverige som en betydande del av befolkningen valde att lämna för att få mat för dagen. I dem återspeglas också dagsaktuella händelser som lyfter frågan hur vi betraktar och bemöter de människor som idag lämnar hemländer med liknande eller större armod för att bosätta sig i Sverige.
Med hjälp av nål och tråd har Ulrika Mars tolkat fotografier och sammanlänkat dem till det kollektiva konstverk som berättar om kvinnors arbete på ett sätt som inte varit möjligt i deras egen samtid. Det är människor som kom som pionjärer för hundra år sedan och de som vågade ta beslutet att söka ett bättre liv på andra sidan ett stort hav. Mellan dessa människor och de som utgör dagens flyktingströmmar öppnar sig frågan vad som förändrat vår inställning när situationen i världen förblir densamma?
Den utställning som ledde fram till Ahlbäckpriset 2015 var ”På fabriken” som visades på Hälsinglands Museum och även på Runöskolan i Åkersberga 2015. Ulrika Mars använder textila material för att skildra kvinnors villkor, industriella motiv och industrihistoria. En berättelse byggd på porträtt från vardagslivet. Hon visualiserade samhället Sörforsas tillblivande.
Med hjälp av nya material fortsätter hon på de vägar som börjat trampas av konstnärer som Maria Adlercreutz och Siri Derkert.
